Eftersom ljudet sög, la jag över det själv. Jag hittade "Kevlar Soul" i mitt itunes bibliotek. Herregud, man förstår varför de la av med att göra låtar på engelska...

Nu har jag varit hemma ungefär lika länge som jag var borta i Japan och det har varit minst lika intensivt och roligt! Skönt att vara tillbaka! I går spontangick vi på Kent! Det var hur bra som helst! Jag fick min önskan för födelsedagspresent uppfylld (nästan :)! Jag har saknat bloggandet, jag ska fortsätta vräka ur mig mina banala observationer och tankar...fast nån annanstans. Diary of a Madwoman...

Ha det gott!

Over and Out

Nu sitter jag på Frankfurts sugflygplats och airportar för att det är grymt mkt förseningar. Men det visste jag inte föräns jag hade sprungit ett maratonlopp (inklusive välta undan gubbar och tanter) med tusen kilo handbagage (för att undvika övervikten). I hate this. Nu sitter jag här och astmahostar, genomsvettig och väntar vid gaten. Men jag är här iaf! Trots den vedervärdiga resan med Lufthansa. Det är helt b. Man har inte ens sin egen monitor. Dessutom satt jag bakom en gubbe med sjukt mkt BO. Han osade flera stolsrader bort. Min granne tog på sig ett munskydd. Vad är det med vissa människor?? Jag var ganska död också på morgon, jag sov kanske en timme. Det var ju avskedskalas i går! Det var supertrevligt!! Innan fick jag en flaska champgne av mamma som hon hade släpat med från Sverige! Jag blev jätteglad och rörd! Sen gick vi och käkade Yakitor (?) som är grillning av olika delar av beef. Typ tunga och lever mm. Det var gott! Jag fick en solfjder av labet också, som var jättefin! Mamma pratade franska med Imaisan. Det dracks ö loch ö loch ö loch öl. Nu får det vara slut på det här. Det ska ur mitt system. Masako kom också!! Det kände vemodigt att åka, jag kommer sakna det här! Men samtidigt är det dags, jag börjar fan bryta på tyska...

This is it på japanresan! Vi ses snart!! KRAAAAM!

- The End -

Neeeeeej! Han med bad B.O kom just. Skit. Iaf idag är det min födelsedag! Hurra hurra. Mamma ringde på morgonen och grattade! Sen pallrade jag mig i väg till jobbet sent som vanligt. Sista dagen! Chris och Nishisawa grattade och de har fixat en massa saker för mig. Jag känner mig helt omhändertagen! På kvällen blir det ett avskeds-/födelsedagskalas och det kommer förhoppningsvis komma en massa kompisar! På lunchen cyklade jag och Chris ner på stan för att möta mamma. Chris hade bokat ett bord på en fransk resaturang och vi hade en helt superb två timmars lunch, med vin! Hurra! Det var tusen små rätter och fantastisk mumsigt. Jag fick ett jättefint halsband av familjen! Tack så mycket! Nu är jag mätt och belåten, tillbaka på lab...och lite tipsy. Nu ska jag göra klart de sista sakerna och sen är det dags att säga sayonara till det här stället! Vi ses snart! KRAAAAM

På morgonen cyklade jag ner till hotellet för att möta mammas brevis. Det var ganska bizarrt. Nu skulle jag alltså möta kvinnan som skickat en massa japanska tidningsutklipp och almenackor i alla dessa år som jag suttit och stirrat på som liten (när jag tröttnade att stirra på hemglassreklamen). Hon var en supercool liten tant. Och det var tråkigt att vi inte kunde konversera på ett bättre sätt, men det gick iaf. Mamma var superglad att få träffa henne och de hade haft en trevlig frukost. Vi gick ner till Nishiki market som sålde allt möjligt i matväg och Masae visade runt bland alla japanska specialitéer. Efter det mötte vi upp Chris och vi tog en taxi till en riktigt gammal japansk restaurang vid foten av Philospher's walk. Restaurangen var säkert 300 år gammal och de serverad i princip samma mat som då. Tofu mm. Det var supermumsigt! Efter vid ätit klart gick vid längs vägen som leder mella olika tempel och sen hamnade vi på ett café. Vi hade gått ca 18 000 steg då. Masae hade en stegmätare. Vid 6 -tiden var vi rätt trötta (jag iaf) och Masae, mamma och jag käkade på det japanska tapas stället som jag varit på förut. Masae berättade att det är precis sån mat som hon brukar göra hemma. Jag åt like there no tomorrow som vanligt. Men som tur är, är det ju mest grönsaker och ris och det passerar ju rätt fort. Efter det åkte vi tillbaka till hotellrummet och pratade lite, men sen kände jag att jag var tvungen att pysa eftersom jag hade ltie packning kvar att göra. Men mamma pratade vidare med Masae, som tog nattbussen från Kyoto till Tolyo kl elva på kvällen. En väldigt rolig och underlig dag!

I morse fick jag äntligen sova ut lite. Jag hade helt cp-drömmar. Så det var skönt att vakna. Aldrig får man vara nöjd. Idag är det mid-autumn, så alla är lediga. Jag passade på att städa upp och packa ihop mina pinaler. Jag kommer förmodligen inte ha så mycket tid de här resterande dagarna. I morgon kommer ju mammas brevvän hit till Kyoto. Det är faktiskt en ganska lustig historia. Hon började brevväxla med en japansk tjej för kanske 50 år sen och de har hållit kontakten i alla dessa år. Så nu när mamma skulle komma och besöka mig här så passade hon på att fråga om de kunde träffas. Och hon sa ja! Och bokade omedelbart en resa ner från Tokyo till Kyoto. Så hon kommer komma hit i morgon! Hon har själv aldrig varit i Kyoto, så jag frågade om Chris kanske skulle kunna tänka sig att hänga med oss och det ville han. Så mammas vän ska träffa mamma på  hotellet, sen ska de käka frukost och sen får vi se vad som händer. Väldigt spännande! Nu ska jag pallara mig hemåt iaf. Jag håller på att städa upp efter mig här.   

Jag skulle ju försöka visa runt Kyoto för mamma. Det är inte så lätt, eftersom jag inte har koll på down-town. Men vi tänkte iaf att cykla runt är en bra idé efersom man gör det i Kyoto. Så mamma hyrde cykel (helt själv!) och sen möttes vi upp på hotellet och cyklade till min lägenhet. Det var inte så galet varmt som när hon kom, så det var ganska behagligt. Tyckte jag. Jag visade runt lite vid universietet och där jag har hängt, sen åkte vi till hem och käkade lite onigiri! Jag vet inte inte om mamma är lika tänd på det som jag, men det är okej. Efter det gick vi till köpcentrumet där jag vardags-handlat och drack lite kaffe på starbucks och pondrade över varför vi inte har det hemma. Vi gick och tittade på på maten, och det är ganska fascinerande egentligen. De är väldigt anala med hur frukterna, köttet etc. ligger. Ganska vackert. Efter det cyklade vi tillbaka till mammas hotell och vilade ut där ett tag. Vi gick sen ner till galleriorna och tittade. Det var ju söndag och galet mycket folk och mycket ljud. Jag kan tänka mig att det var ganska chockerande för mamma men hon klarade det bra. Hon är ganska tuff! Vi fikade och shoppade lite olika saker och sen gick vi tillbaka till rummet för det vräkte ner regn. När det slutat gick vi ner till floden för att hitta nån bra restuarng, vilket inte var så lätt. Jag hatar det här att inte kunna gå på vilken restaurang man vill. Vi försökte på ett ställe, men  det hade ju inga menyer på engelska så vi dröp därifrån till ett turisthak där vi hörde hemma. Som faktiskt inte var så dåligt! Vi käkade en fantastiskt god biffsallad och en av de bästa ceasarsallader jag har ätit. yum! Och drack vin...aaaah. Det var gott. Allt öl måste ur mitt system. Det var roligt att prata med mamma, faktiskt nåt jag saknat! Sen cyklade jag hem genom kyotonatten. 

För ungefär 10 år sen såg jag ett tv programm om en park eller liknande och jag blev grymt impad av arkitekturen och tänkte att dit skulle jag vilja åka nån gång. Men jag hade ingen aning om var det låg riktigt. Förra året när jag var här i Kyoto såg jag av en slump en lite broschyr och jag kände igen bilderna från parken! Det visade sig vara ett museum som heter Miho och lustigt nog låg den här i närhet. Arkitetkten är I. M. Pei och det såg väldigt coolt ut. Så idag hade vi bestämt att åka dit. Chris hakade på också eftersom han inte hade sett det själv. Museumet ligger lite utanför Kyoto så vi tog ett tåg och sen en skramlig buss i en timme upp i bergen. När vi kom fram tillslut käkade vi lunch i entrébyggnaden. Det var väldigt snyggt! Vägen upp till själva museumet gick genom en tunnel klädd i alumium och genom den smög elbilar med folk som inte orkade gå. Väldigt coolt! Det kändes väldigt mkt James-Bond-Villan projekt. När vi sen klev in i museumet läste jag på en skylt att museumet var byggt och uppkallat efter grundaren. Kvinnan hade i sina ägor en stor privat samling av japanska objekt som hon ville ställa ut. Okej. Sen kommer det : "The Miho Museum was born of a harmony of nature, art, and architecture. It is our hope that a visit to the Miho Museum will inspire more people to pursue a life abundant in the timeless harmony and creative power that exists between nature and humankind." Förmodligen var det en förmögen sekt som hade byggd museumet. I entrén fanns ett stort panorama fönster som vette mot en annan monstruös byggnad på andra sidan dalen. Det var kyrkan. Helt insane. Så uppenbarligen var det inte ett museum utan ett utställning av nån privatpersons prylar. Hur hon nu hade fått tag på dem. Den japanska samlingen var väl okej, men efter att museumet öppnat aquireade de resten som visade sig vara en massa rara antika prylar från bla. Iran och Pakistan. Bla ett golv från antika grekland. Hela tiden tänkte jag " But this belongs in a museum"! Byggnaden var hur cool som helst, men det var en ganska skum känsla att vandra omkring där. Chris frågade om alla i personalen var medlemmar i sekten. Och svaret var "not everyone...". Det var helt klart en av det underligaste upplevelserna jag har haft. På vägen hem fick jag reda på att Belgien ska skilja sig också. Det låter som ett skämt. När vi kom tillbaka gick jag och Mamma och käkade mat på en traditionell turistig restaurang. Det var supergott, vi käkade hot-pot.

Här är en länk till Museumet: Miho. Man kan signa upp för ett membership!